Till sortimentet

Om screening och individuella diagnoser

När screening har genomförts i en klass bör elever med låga resultat uppmärksammas och följas upp. Individuella diagnoser är här av avgörande betydelse för att pedagogen ska kunna få fördjupad information om enskilda elevers färdigheter samt deras styrkor och svagheter.  

Screening syftar på användandet av objektiva prov på gruppnivå. Dessa prov ger pedagogen en översiktlig och allmän bild av klassens och enskilda elevers färdigheter. Screening kan även ses som ett pedagogiskt verktyg för att utvärdera om den undervisning som bedrivs har önskvärd effekt. Resultaten från en screening kan på så vis ligga till grund för den fortsatta planeringen av undervisningen i klassen. Det är därför viktigt att man låter samtliga elever genomföra screeningen.  

Screening ska inte ses som en metod för att sortera elever. Rätt tillämpade är proven pedagogens redskap för ökad insikt om elevers färdigheter. Proven ger en möjlighet att fånga upp de elever som av olika anledningar har svårigheter med sin läs- och skrivutveckling.

För att en tillförlitlig screening ska kunna ske är det av yttersta vikt att proven är standardiserade, att reliabiliteten och validiteten (se termlexikonet på sidan 4) anges och att normer för jämförelse finns att tillgå. För att kunna jämföra provresultat med normer måste prövningen ske under samma månad som standardiseringen ägde rum. Allt detta är en förutsättning för att pedagogen ska kunna utvärdera och tolka klassens och enskilda elevers resultat.

Många gånger kan det vara mycket givande att en enskild elev uppmärksammas. En mer nyanserad bild av hans eller hennes färdigheter kan växa fram och komplettera den som pedagogen upplever i klassrumssituationen.

Eftersom de individuella diagnoserna har andra syften än screeningen saknas ibland normer för jämförelse av resultaten. De individuella diagnoserna syftar inte heller enbart till att konstatera om eleven löser en uppgift eller inte. Pedagogen ges här en unik möjlighet att även undersöka hur eleven arbetar med enskilda uppgifter och att pröva hur olika former av stöd kan hjälpa eleven att överbrygga sina svårigheter. Pedagogens analys av prestationerna ligger sedan till grund för att utforma undervisningen efter enskilda behov, både inom den ordinarie skolverksamheten och eventuellt med hjälp av utökade resurser.

Att de individuella diagnoserna ibland saknar normer för jämförelse innebär inte att resultaten är otillförlitliga. Uppgifterna är alltid mycket väl förankrade i teorier kring läs- och skrivutveckling och föregås alltid av ett gediget utprövningsarbete som redovisas i tillhörande handledning.